Skuldkänslor

Godkväll, blev ingen Malmö idag. Vaknade med fruktansvärt illamående och huvudvärk. Kände direkt att detta blir ingen bra dag, gått med fruktan hela tiden att smärtan ska komma tillbaka så vågade inte chansa.. Försökte pigga till mig genom att tvinga Rebecca lämna Vincent hos mig:) så tog vi en stor promenad och lekte en jävla massa, vi fikade i de fina vädret också, pigg blev jag.  Men hann komma innanför dörren så somna jag i soffan. Helt slut, räcker jag gör ngt litet så somnar jag direkt. Är nog all morfin från dessa dagar som slagit ut mig... Är jätte besviken att de inte blev Malmö för har sett fram emot de väldigt mkt. Men men de kommer fler tåg som mamma alltid sa. 
Fick mysa med Vincent iallafall i några timmar och de va guldvärt <3 

Nu ska jag sova för imorgon är de jobb som gäller och har jag tur behöver dem mig på natten oxkså så kör jag helpanna. 
Godnatt<3








Bilder från senaste tiden <3














Glömde skriva ut de kanske men blivit rödhårig hehe ;) syns på några bilder. 

Miss Lonely

Rubriken beskriver rätt hur denna dagen känns, eller rättare sagt kvällen.... Puhh vet inte var jag ska börja ännu för har så sjukt mkt att skriva om, såg nu att de va ett bra tag sen jag skrev här.
Kan väl börja med träningen, har lagt om mitt schema och de börjar hända lite saker hehe, vikten stod ju stilla och de ville jag inte den skulle göra så fick ändra och japp de har hänt saker bara denna veckan, eller ja har hänt annat också men de kommer nedan.. Kan väl tacka max för detta. 
Va ute förra helgen och fyyyy så skoj jag hade de, jag och samantha rockade stan och jag hade så sjukt roligt.. De behövdes med en crazy kväll, hade mina höga skor på mig och de va väl ett misstag haha ser ut som ett vandrande blåmärke och har haft lite problem att gå denna veckan ;) ramlade nämligen ner för trapporna inne på cardinal, lär ju va duktigt försiktig där framöver. Skyller på skorna. Va även på kalas på lördagen, kändes skumt att mina egna släktingar knappt känner igen mig, för jag ser likadan ut. Bara mindre. Hände även när vi va ute att jag träffade gamla klasskompisar från högstadiet haha och jag sa hej till dem och fick till respons "vem fan är du" haha tack för den. Dem trodde först inte på mig när jag berätta vem jag va men sen så ;).. 
 
Har ju gått ner till 50% denna månaden på medicinmottagningen, och de kallar jag för ångest. Inte nog med de så fick jag åka till akuten i onsdes. Fick akuta buksmärtor och har nog aldrig haft så ont i hela mitt liv om jag ska vara ärlig. Fick bra bemöttande och allt gick väldigt fort när jag fick komma in, har legat där nästan 3 dagar idag och fick äntligen åka hem, de gjorde mig väldigt lycklig,dem va skeptiska och ville egentligen inte släppa mig. Men denna damen ville inte va kvar och lovade dem att ifall de händer igen åker jag in och låter dem öppna upp mig då. Tänker ibland att jag kanske borde varit kvar och låtit dem göra sitt jobb men min största rädsla är den smärtan som jag hade dagen jag vaknade upp från op, de va så hemskt... Men men håll nu tummarna att de inte händer igen. Hade iallafall en underbar rumskamrat, stephen heter han och vi skrattade och fick tiden att gå mycket fortare, fastade även tillsammans och de enda vi snackade om va mat haha.. Höll på att dö vissa gånger så hungriga vi va xD men igår fick jag åtminstone börja äta. Kommer sakna den filuren. 
 
Va riktigt typiskt för i onsdes va sista gången jag träffade daniel, han åker i nästa vecka till usa för att fortsätta med fotbollen och de känns så typiskt och så hemskt när man verkligen hittat någon som kan komma att betyda väldigt mycket för en.. Så måste jag släppa den människan. Han va ett otroligt stöd i onsdes, bar ner mig till bilen och körde med racer fart till akuten med mig och satt där en stund med mig, tycker hela situationen är så otroligt sorglig, Han är perfekt och jag menar verkligen perfekt, skulle inte ens sätta en tanke på att denna killen skulle kunna vara intresserad av mig, men jo de e han.. Har planerat att jag ska åka till han en dag snart =) då har jag ngn att bo hihi florida låter väl inte helt fel.. Men vem vet, han kommer kanske tillbaka, my prince charming. Kommer alltid finnas tankar kring "what if". Vi fick ett fint avslut på något som kunde blivit en fin saga =). 
 
Och nu till min kära rebecca, kan inte förklara med ord hur tacksam jag är att ha henne i mitt liv. När dem frågade på akuten vem min anhöriga va så sa jag rebecca, kunde inte komma på någon mer lämplig. Den senaste tiden har jag fått lära mig att familj betyder inte blodsband. Man måste inte dela blod för att vara familj utan allt omkring räknas. Har aldrig känt mig närmre en människa som jag gör med henne, kan verkligen säga allt mellan himmel och jord. Vet inte hur jag någonsin ska kunna ge tillbaka allt hon gör för mig. Fick även hjälp att få mina grejer till sjukan av henne, min fina ängel är jag evigt tacksam <3 <3 
 
Nä denna kvällen har varit jätte jobbig, känt mig ensam sen jag kom hem från rebecca där jag blev bjuden på god mat. Tror jag blev lite van att ha folk omkring mig och är även jätte känslig nu för tiden, gråter för minsta lilla. Tror att de har blivit för mycket med allt på sistone, jobb, ekonomi och även mkt med alla omkring. Men ska sova och  försöka tänka positivt för imorgon är de en ny dag och jag ska ta mig till malmö på tjej kväll, godnatt <3
 
 
 
 

RSS 2.0